Tidskriften Stad, nr 28, 2020
Lars Marcus, Meta Berghauser Pont
Städerna och den byggda miljön i allmänhet har hamnat i fokus när det gäller att lösa de allvarliga hållbarhetsproblem världen idag står inför. Bakgrunden är den oerhörda urbanisering vi ser globalt, vilken dels betyder att allt fler människor bor i städer, vilka därmed formar våra vanor och livsstilar, och dels att vi bygger mer än någonsin, där byggindustrin är en av planetens största förbrukare av naturresurser.
Här har det framför allt uppmärksammats hur arkitekturforskningen har bidragit till det senare genom ny kunskap om hur man kan använda och återanvända material på ett smart sätt, och hur detta även kan ge upphov till nya arkitektoniska uttryck. Men parallellt har det även skett en stadig utveckling när det gäller att förstå hur städernas byggda form spelar roll för våra sätt att leva, liksom för övergripande samhällsprocesser som social segregation, hållbara marknader och ekosystemtjänster.
Envist forskningsarbete
Under en tjugoårsperiod har ett envist forskningsarbete lett fram till att vi idag kan tala om ett väl definierat och etablerat forskningsämne på våra arkitekturskolor som lite omväxlande kallas stadsform eller rumsanalys. Grunden är att använda kvantitativa och analytiska metoder, inte minst stöttade av GIS, för att beskriva städers byggda form och rumsliga struktur, det vill säga fånga stadens arkitektur.
Detta är på många sätt en av människans mest fantastiska skapelser som långt ifrån är en passiv bakgrund till våra liv utan alltid varit ett sätt för mänskligheten att översätta kunskaper och erfarenheter i sten, för att på så sätt skapa kontinuitet och stöd i vardagen. Häri ligger naturligtvis även en politisk laddning; bygger vi det ena, bygger vi inte det andra, men med denna forskning blir det även lättare att se hur bebyggelse på olika sätt gör värdeladdade prioriteringar.
I en alltmer urbaniserad värld har denna kunskap stor betydelse för en mängd forskningsfält och samhällsfrågor inom sociologi, ekonomi och ekologi, där arkitekturforskningen nu kan göra stor skillnad. Samtidigt skapar det naturligtvis även grund för ett betydligt mer informerat stadsbyggande, vilket idag har en central roll när det gäller att ställa om samhället till större hållbarhet.
Vår vardag
Det handlar om vår vardag, hur vi färdas, vad vi har nära till och vilka vi möter på gator och torg, men detta blir snabbt till en del av de stora samhällsfrågor vi brottas med idag, som CO2-utsläpp från transporter, rättvis fördelning av samhällsresurser och social segregation. Eftersom stadens arkitektur genom gatans struktur och byggnadens täthet i denna mening är så oerhört långlivad är detta mycket sega strukturer som andra åtgärder får svårt att brottas med om de hamnar fel. Här läggs därmed bottenplattan för samhällets sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarhet och det är den vi genom denna forskning nu kan börja tala om med stor precision, vilket även bjuder in till nära samarbete med andra forskningsfält.
GIS-baserad modell
Konkret tar detta sig uttryck i GIS-baserade modeller av stadens form, framför allt som den kommer till uttryck i gatunät, bebyggelsemönster och fastighetsstrukturer. Med det som grund kan olika analyser göras av sambanden mellan de rumsliga strukturer (det vill återigen säga stadens arkitektur) och till exempel förflyttningsmönster inom staden, vilket är helt centralt för att förstå sådant som social segregation eller lokala marknader. Forskningsgruppen SMoG på Chalmers har här genomfört den internationellt sett största undersökningen av detta samband någonsin, vilken omfattat tre stora europeiska städer.
Utsnitt av stadsformsmodell av Göteborg som i detta fall omfattar hela stadens gatunät och alla dess byggnader. Nyanserna av brunt i gatunätet anger hur nära ett visst gatusegment är alla andra gatusegment inom en radie på 1000m, något som visat sig korrelera väl med flödet av gående (mörkt brun anger stor närhet). Nyanserna av blått hos bebyggelsen anger hur mycket byggd yta man når inom en radie på 500m, mätt genom gatunätet (mörkt blå anger stor mängd byggd yta), vilket är ett sätt att mäta täthet som ofta har större relevans för stadslivet än konventionella metoder. (Bild: SMoG, Chalmers)
Studien omfattar tre städer (London, Amsterdam, Stockholm) där 18–20 områden av mycket olika art har studerats i varje stad, med ungefär 300 mätpunkter i varje stad och sammanlagt cirka 2 miljoner individuella observationer. Trots att detta handlar om olika städer och olika typer av områden i varje stad så förklarar centralitet i gatunätet, bebyggelsetäthet och närhet till kollektivtrafik 65 procent av de uppmätta gångtrafikflödena, där ett värde på 1,0 skulle betyda att dessa variabler förklarade flödena till 100 procent. Det är både ett robust och anmärkningsvärt resultat och kan därför betraktas som ett avgörande vetenskapligt genombrott inom arkitekturforskningen.
Nära utbyte
Dessa GIS-baserade modeller av stadens form har öppnat för nära utbyte med forskare inom sociologi, ekonomi och ekologi, vilka alla söker avancerade beskrivningar av städers rum för att förstå sina egna frågeställningar. Därmed öppnas även möjligheten till ny tvärvetenskaplig forskning som inte minst kan stötta stadsbyggnadspraktiken när det gäller frågor om social och ekologisk hållbarhet.
Kunskap och modeller av detta slag börjar nu också användas alltmer av både kommuner och konsulter när det gäller stadsbyggnad. De ger kommuner möjlighet att bygga upp en grundläggande kunskap om sina egna städers byggda form och rumsliga struktur, vilket utgör ett oerhört rikt underlag för utredningar, programskrivning och planarbete. I praktiken innebär det ett ovanligt bra exempel på hur digitalisering inte bara effektiviserar planprocessen utan kan stärka den med ny kunskap.
De digitaliserade stadsformsmodellerna gör det möjligt att även i detaljplaner arbeta mot staden som helhet liksom att växla mellan olika skalor. Det gör dels att vi kan ha en ständigt uppdaterad modell av staden, dels att vi kan se hur olika stadsbyggnadsprojekt påverkar varandra. På många sätt kan detta få stor betydelse för planprocessens utformning i framtiden, liksom hur vi utför kostnadskalkyler för nya stadsbyggnadsprojekt. (Bild: SMoG, Chalmers)
På många sätt gör det också att vi kan frigöra oss från vissa begränsningar som lever kvar sedan papperskartornas tid, som till exempel skalberoende. Nu är det möjligt att ständigt arbeta på alla skalor samtidigt och därmed även se hur olika stadsbyggnadsprojekt samspelar och skapar kvaliteter hos varandra. Förutom att ge insyn hur olika projekt samspelar, kan en sådan digitalisering av planprocessen synliggöra hur centrala stråk som definieras genom översiktlig planering skapar förutsättningar för detaljplanering, och tvärtom.
Ekonomiska kalkyler
Detta får även betydelse för hur vi gör ekonomiska kalkyler för sådana projekt eftersom vi nu kan se hur de skapar värden hos varandra. Idag finns digitala verktyg utvecklade för att arbeta med modeller av detta slag. Dessa används idag av ett växande antal kommuner och konsulter i Sverige och är sedan 2019 open access och kan laddas ned från hemsidor på Chalmers och KTH (www.smog.chalmers.se/pst).
GIS-program kan vara ganska tungarbetade när det gäller att göra snabbare analyser i det vardagliga arbetet med nya planer. Därför har ett mer lättarbetat och fristående verktyg utvecklats under namnet Urban Calculator (med stöd av Älvstranden AB och Naturvårdsverket), som är specifikt inriktat på analyser av just stadsform. Verktyget innehåller även en stor databas med referensexempel som kan hjälpa till att översätta från numeriska värden till konkreta exempel.
Vi ser således hur svensk arkitekturforskning idag är internationellt ledande på detta område och därmed kan erbjuda kunskap som direkt går att tillämpa i en tid när utmaningarna om våra framtida städer snabbt växer.