Svenska Dagbladet (Brev till redaktionen), 21 Januari 2014
Lars Marcus
Det är utmärkt att Stockholm nu går ut med en hög ambition i bostadsbyggandet. 140.000 är en tydlig siffra och även om diskussionerna kommer bli många så visar det på vad som faktiskt är möjligt. De omfattande bostadsbyggnadsprojekt vi står inför handlar dock om så mycket mer än bara bostäder – de utgör en oerhörd samhällsinvestering med återverkningar på närmast alla stora utvecklingsfrågor i Stockholmsregionen: integration, tillväxt och hållbarhet. Det är därför så viktigt att hamna rätt.
Under de 40 år som gått sedan miljonprogrammet har vi haft en lång och smärtsam debatt och investerat stora samhällsresurser för att få ordning på dess misstag. Debatten har ofta varit både ideologiserad och förenklad men det är uppenbart att något blev grundläggande fel och mycket kostsamt på många plan. Vi talar om en samhällsinvestering med inverkan på närmast alla centrala samhällsprocesser – integration, tillväxt, hållbarhet, vilken snarare borde ge långsiktig avkastning än bli föremål för ständiga åtgärdspaket.
Den avgörande lärdomen är att vi inte kan stirra oss blinda på bostäderna i sig, de är byggstenar i det vi kallar stadsbyggande och hur vi genom stadsbyggande väljer att lokalisera bostäder och andra verksamheter i relation till varandra är avgörande för samhällsbygget i stort. Vi talar om några av de mest tröga strukturer vi har och det är därför så viktigt att hamna rätt – det gjorde vi inte med miljonprogrammet. Om vi däremot lyckas göra rätt finns få investeringar som är mer långsiktigt värdeskapande.
Vi behöver bygga lägeLite förenklat är det vi talar om vad mäklarna kallar läge. Den viktiga insikten vi måste göra är att läge inte är något givet, utan exakt det stadsbyggande kan skapa. Beroende på hur vi bygger vår stad hamnar visst nära, visst på vägen till något annat och visst lång från varandra. Helheten blir ett nätverk av platser med olika särdrag och kvalitéer som just beror på deras läge i förhållande till andra platser och verksamheter. Sammantaget underlättar våra städer på detta sätt vissa processer medan de mycket konkret stoppar upp andra.
Mest tydligt är kanske segregationsproblematiken där kopplingarna mellan stadsbyggande och sociala konsekvenser återfinns på alla plan. För att ta en i mängden har våra städers struktur stor betydelse för hur vi rör oss genom staden och därmed vilka stadsdelar vi passerar och i nästa steg i vilken grad dessa blir del av staden som helhet. Ny forskning visar hur det i vissa stadsdelar nästan enbart är de lokalt boende man möter på gator och torg medan andra har ett helt annat utbyte med andra stadsdelar. En avgörande faktor visar sig vara i vilken grad stadsdelarna hänger samman med varandra. Anmärkningsvärt är att de stadsdelar med litet utbyte är både de där de mest priviligierade och de där de mest utsatta befolkningsgrupperna bor; ett mycket konkret utanförskap i båda fallen men sannolikt mer självvalt i det förra.
Glesbygdsproblem i storstanEn annan aspekt på hur läge kan skapas eller inte, är hur storleken på de lokala marknadsområdena i olika stadsdelar varierar beroende på i vilken grad de skapar närhet till lokalt boende och arbetande. Gles bebyggelse i isolerade stadsdelar ger sämre förmåga att bära kommersiell och offentlig service. Det handlar inte bara om utarmade livsmedelsbutiker utan också om hur viktiga samhällsinstitutioner, från socialkontor till fritidsgårdar, har för litet underlag för att passera det kommunala budgetarbetet och därmed stängs. Vi har då lyckats skapa glesbygdsproblematik mitt i Stockholm! Vi må argumentera för mer resurser men vi kan också se hur pengarna räcker längre om vi bygger en stad där stadsdelar hänger samman så att de skapar bredare underlag för detta utbud.
När det gäller miljön är det uppenbart hur stadsbyggandet påverkar våra resvanor och möjligheterna att ersätta biltransporter med kollektivtrafik eller cykel. Nytt är dock forskning som pekar på möjligheterna att integrera ekosystem i stadsbyggandet och därmed stärka och utveckla ekosystemtjänster, det vill säga de tjänster som ekosystem i våra städer helt gratis producerar med avgörande betydelse för vårt välbefinnande och hälsa. Det handlar om sådant som luft- och vattenrening, pollinering och det lokala mikroklimatet. Exempelvis renar idag Stockholms grönområden 40% av CO2-utsläppen i regionen. Beroende på hur vi väljer utforma de nya stadsdelar vi nu talar om kan vi inte bara skydda dessa tjänster utan faktiskt också stärka och utveckla dem.
Mer än bostäder
Insikten är att om vi nu står inför ett mycket omfattande bostadsbyggande så innebär detta ett lika omfattande stadsbyggande. Den viktiga frågan är då vad vi vill att denna stad skall göra för oss, vilka värden skall den långsiktigt ge oss. Det handlar framför allt om mycket konkreta bruksvärden med betydelse för allt ifrån boendekvaliteter till centrala samhällsprocesser som vi sett, men naturligtvis även konkreta fastighetsvärden. Det viktiga är att detta inte löser sig själv, något miljonprogrammet lärt oss den hårda vägen. Här finns idag mycket ny kunskap om hur vi kan utforma stadens samband och platser för att skapa långsiktiga samhällsvärden av de slag jag ovan gett axplock av. Uppmaningen till ansvariga politiker är att de i ivern att lösa bostadsfrågan inte får göra om gamla misstag – se därför till att inte bara bygga bostäder, se till att också bygga läge.