top of page

Posts   Themes    Archive

Hållbart att växla från skatt på arbete till skatt på mark

Dagens Nyheter (Debatt), 20 april 2021

Lars Marcus, Holger Wallbaum



Allt fler lyfter nu frågan om att i någon form återinföra fastighetsskatten. Vi ser positivt på detta men oroas samtidigt av att man riskerar missa de stora poängerna med en sådan skatt. Här finns ett av de viktigaste verktygen för en genuin omstart för Sverige med inriktning på större social och miljömässig hållbarhet men även för en betydligt hållbarare samhällsekonomi och arbetsmarknad. Det råder stor enighet om att fastighetsskatten erbjuder en pålitlig bas för offentliga utgifter, men beroende på hur den definieras och utformas kan den även bli ett unikt redskap för att bygga ett hållbarare Sverige efter pandemin. Vi vill lyfta tre avgörande frågor i denna diskussion.

         Skatten bör utformas som en skatt på ökade markvärden inte fastighetsvärden. Att bestämma fastighetsvärden är inte alltid enkelt men en rimlig uppskattning är att de i Sverige som helhet stigit med cirka 400 miljarder om året de senaste tjugo åren. Det är oerhörda siffror men det är viktigt att se hur fastighetsvärden består av två saker, markvärdet och värdet på de markförbättringar som markägare utför, till exempel upprustning eller uppförande av ny bebyggelse. Att markvärdet stiger beror i huvudsak på att både Sveriges befolkning och ekonomi växer. Det skapar växande efterfrågan på mark och råvaror. Det beror också på offentliga investeringar som kollektivtrafik och skolor som höjer värdet på marken.

         Denna värdestegring beror således inte på markägarnas investeringar utan är en effekt av Sveriges kollektiva tillväxt, varför den förefaller högst rimlig att ta hem som skatt. Ingen annan skatt har en lika stark legitimitet. De markförbättringar som fastighetägare utför, som ny eller upprustad bebyggelse är däremot oftast något positivt för samhället som bör bejakas. Vi menar därmed att det framför allt är markvärdet som skall beskattas inte fastighetsvärdet som helhet.

         Skatten bör även beröra råvarutillgångar, vilket också kommer tilll uttryck i markvärden. Det är uppenbart att en materialkonsumtion på 25 ton per person och år som vi har i Sverige (och som ökar) inte är en modell för en värld där befolkningen beräknas öka med 2 miljarder under kommande 30 år. Det är heller inte en modell för framtida företagande. Det enda sättet att kombinera ekonomisk tillväxt med minskad miljöbelastning är att minska tillväxtens beroende av naturresurser. Det kräver radikalt ändrade produktions- och konsumtionsmönster, i korthet att kvalitetsvaror ersätter konsumtionsvaror, att återbruk och reparationer ersätter nytillverkning, liksom en allmän sparsamhet med icke-förnybara råvaror. Vi talar allt mer om detta som en cirkulär ekonomi men en sådan omställning kräver starka incitament. Även här är en skatt på ökade markvärden ett avgörande styrmedel eftersom råvaror ytterst kommer ur marken. Värdet på mark med stora råvarutillgångar har stiger därmed, dock med förhållandevis låg beskattning, vilket skickar helt fel signaler för en omställning till cirkulärt tänkande. Vi menar därför att fastighetsskatten även bör omfatta råvarutillgångar.

         Skatten bör utformas som en skatteväxling från skatt på arbete till skatt på mark. Det skulle innebära en grundläggande omställning av samhället från ett välstånd byggt på råvarukonsumtion till välstånd byggt på arbete. Att markvärdena stadigt växer i Sverige beror inte minst på offentliga investeringar i infrastruktur av både teknisk och social art (vägar och skolor). Dessa investeringar betalas framför allt av skatter på arbete. Det skapar en grundläggande mekanism som kontinuerligt för över värden från de som arbetar till de som äger mark, både stora markägare och bostadsrättsinnehavare. Det är även en geografisk omfördelning från periferi till centrum såväl inom riket som inom städerna eftersom inkomstskatten gäller generellt medan dessa investeringar framför allt stärker centrum. Det är således en mekanism som stadigt förstärker de ojämlika livsvillkor vi allt tydligare ser effekterna av.

         Denna skattemodell premierar även konsumtion av varor framför tjänster, liksom ny teknologi framför mänskligt arbete. Teknisk utveckling är verkligen inte av ondo och tar bort många faliga och monotona arbetsmoment men dagens skattemodell skapar negativa incitament även där mänskligt arbete är oersättligt, exempelvis inom vård, skola och hantverksyrken. Dagens skattemodell utgör därmed grunden för fortsatt tärande på planetens resurser samtidigt som den försvårar skapandet av nya arbeten. En skatteväxling från skatt på arbete till skatt på mark är därför även central reform för att bereda vägen för framtidens arbeten. Det skulle även styra dessa arbeten till områden där människor är oersättliga och ger störst tillfredställelse. Med tanke på de värdestegringar på mark vi sett under flera årtionden så är det inga små skattesäkningar på arbete en fastighetsskatt skulle kunna finanisera. Vi menar därför att fastighetsskatten skall genomföras som en skatteväxling från skatt på arbete till skatt på mark.

         Detta är naturligtvis stora frågor och som rent tekniskt kan erbjuda svårigheter som behöver studeras noggrant, men i det läge Sverige och världen befinner sig idag kan vi inte negligera det mest kraftfulla verktyget vi har för en genuin omställning av samhället mot hållbarhet. I synnerhet inte på grund av en debatt om fastihgetsskatt som grundar sig på stora missförstånd. Vi stödjer därför helhjärtat en diskussion och utredning av en ny fastighetsskatt men vill understryka betydelsen av att då ha med de tre punkter vi presenterat ovan.

bottom of page