Det vanliga är att vi tänker på staden som en serie områden men här har ett paradigmskifte ägt rum under senare år, där man ser staden som ett sammanhängande system istället för ett antal isolerade delar (områden). Det modernistiska stadsbyggandet etablerade bilden av staden som en serie skilda områden som man försökte optimera var och ett för sig och där ingen större påverkan ägde rum mellan dessa även om de var sammankopplade med olika trafiksystem. Idag ser vi hur dessa områden långt ifrån är oberoende av varandra utan tillsammans ger upphov till en mängd systemeffekter som är svåra att hantera, till exempel den sociala segregationen som i hög grad handlar om relationer mellan områden och inte enskilda problemområden, eller svårigheter att bära lokal service i en förändrad ekonomi.
Med ett områdestänkande hamnar vi i en stadsutveckling där vi adderar område till område och under hand försöker serva detta konglomerat med trafiksystem och service av olika slag. Det är ett oerhört ineffektivt sätt att få både staden som helhet och dess delar att fungera. Saker blir betydligt tydligare om vi ser staden som ett system där alla delar är mer eller mindre beroende av varandra och där vad som händer i en stadsdel i hög grad påverkar vad som händer i en annan.
Inte minst kan vi då ta oss an den uppgift som närmast alla städer ställs inför när de växer, nämligen att göra staden mindre. Eftersom närhet är stadens grundläggande attraktion innebär en stads framgång också dess största bekymmer; när staden växer minskar närheten och den börjar alltmer fungera som en serie enskilda städer. Då blir inte heller stadens attraktion så stor som den ser ut att vara, eftersom den inte förmår erbjuda närhet till hela sitt innehåll utan bara delar av det.
Det är här vi ser orsaken till städers stora satsningar på kollektivtrafik som kortar avstånden inom staden och faktiskt gör den mindre igen. I många städer sker detta istället genom utbyggnad av motorleder för biltrafik men avsikten är den samma – när städer växer och blir stora behöver vi göra dem mindre igen. Men av avgörande betydelse här är naturligtvis den tekniskt mindre specificerade trafiklösning som utgörs av det offentliga gaturummet där vi går och cyklar, och för den delen ofta även kör bil och leder fram kollektivtrafik. Även detta behöver ibland reformeras för att återupprätta närheten och en stads fulla potential Det klassiska exemplet här är baron Haussmans boulevardisering av Paris, som just gjorde en snabbt växande stad lite mindre igen.