Nya Slussen får samma problem som gamla

Svenska Dagbladet (Brännpunkt), 14 september 2017

Lars Marcus, Alexander Ståhle

Nya Slussen får samma problem som gamla.pdf

Download PDF • 88KB

Det har hänt något i Slussenprojektet som är lika dramatiskt som rivningen själv. Problemet är att det inte syns. För så är det med arkitekters arbete. På skisserna kan vi se husens form och färg, vi kan tycka att det är fult eller snyggt, att det passar stadsbilden och stadens identitet eller inte. Men vad vi inte ser vid första anblicken, utan måste tolka och analysera med något slags erfarenhet eller kunskap, är hur det kommer att fungera.

              Hur kommer människor att gå? Hur blir trafiken? Hur funkar handeln? Vi kan kalla det ”den andra formen” i arkitekturen och stadsbyggandet. Den första formen är uttrycket, estetiken, skönheten, vad den byggda miljön ­”säger”. Den andra formen är vad den ”gör”.

              Den 6 september presenterade Stockholms stad ett omarbetat förslag för nya Slussen ”där den andra formen” är lika radikalt omritad som vore det att riva ­Essingeleden eller klippa länken mellan Mälaren och Saltsjön.

              I detaljplanen från 2011 är det noga beskrivet och illustrerat hur Stockholms viktigaste gångstråk mellan Södermalm och Gamla stan/Norrmalm, kopplingen mellan Götgatan/Hornsgatan och Västerlånggatan/Drottninggatan, ska göras som ett tydligt paket av trappor och rulltrappor rakt från kaj till Södermalmstorg. 

              Det betyder att du, när du står på Munkbron och tittar mot söder, ser hur du snabbt och enkelt kan ta dig till Södermalms två ­huvudgator och vidare söderut. Denna koppling är nu klippt och omledd in i en komplex galleriamiljö bestående av ett virrvarr av terrasser, trapplopp och snedställda rulltrappor. 

Den uttalande ambitionen från arkitekterna beskrivs nu som ”att få människor att stanna upp och silas genom matställen och shopping”. Det låter som ett koncept från en handelskonsult, vilket det säkerligen också kan vara. Men det bygger på ett allvarligt feltänk.

Det finns flera oroande problem med detta nya drag. Att bryta stadens viktigaste gångstråk och leda de gående in i en galleria är som att låta Åhléns bygga igen Drottninggatan, vilket skulle vara ett allvarligt intrång i det offentliga rummet och ett demokratiskt problem. Gamla Slussengallerian lär oss att det inte spelar någon roll om en rulltrappa är öppen 24 timmar om den är en otrygg labyrint. Om vi inte skulle tillåta att göra om Drottninggatan eller Götgatan till en galleria av demokratiska skäl, kan vi aldrig acceptera att Slussens huvudstråk blir en galleria.

              Nästa problem är det absurda faktum att den föreslagna terrasslabyrinten inte ens kommer att gynna handeln eftersom den blir en barriär i sig. Våra gångstråksanalyser visar att gående kommer att ta omvägen och välja den stora bron i stället eftersom det blir så svårt och otydligt att ta sig genom terrasserna. 

Detta leder också till nästa problem, som är trängsel på stora bron. Trots ambitionerna om en bra gångmiljö så har gångbanorna på stora (bil)bron blivit så smala att det redan med det gamla förslaget skulle bli trängsel. 

Det jobb som Slussen skulle göra – att knyta samman södra och norra innerstaden – har alltså blivit en trång bilbro och en ödslig galleria. Det är de två alternativ som finns för den som vill ta sig över Slussen om förslaget realiseras. 

              Arkitekterna har alltså med det nya förslaget återskapat de problem som gamla Slussen hade och som man har haft i uppgift att lösa: dålig tillgänglighet, oklar offentlighet, ödslighet, vikande handel, otrygga otrivsamma gångmiljöer. Det är allvarligt.

              Vi på Spacescape var aktiva i Slussenprojektet mellan 2007 och 2011 och hade stort inflytande fram till detaljplanen. Vi var ansvariga för gångtrafik och stadslivsfrågor och ansåg med stöd i forskningsbaserade analyser att Nya Slussen skulle bli ett lyft. Vi kan nu konstatera att projektet har tagit en olycklig riktning. 

              Det vi lyfter här är ingen debatt om vad som är snyggt eller fult, vad som passar Stockholms stadsbild. Det får andra göra. Vad vi lyfter här är frågan om demokrati, offentlighet, tillgänglighet, funktionalitet, värdighet och faktiskt även om välfungerande kommersiella miljöer. 

              Än är det inte för sent att stoppa detta allvarliga feltänk. Det går att rita om och rita rätt, så som det är reglerat i detaljplanen. Ge inte upp, stockholmare. Vi kan inte lämna Slussen nu när det är så nära färdigställande, och nära valet.