top of page

Posts   Themes    Archive

Skatteväxla från arbete till mark effektivare än en plastpåseskatt

Dagens Nyheter (Debattsidan), 24 augusti 2019

Lars Marcus, Holger Wallbaum



Under sommaren har vi sett en lång rad förslag på skattereformer som slopad statlig inkomstskatt (SvD 18/6), sänkt kapitalskatt (DI 24/6), liksom höjd kapitalskatt (SvD 24/6). Inga av dessa beaktar att vi inlett nedräkningen mot storskaliga miljökollapser som riskerar att helt undergräva vår produktion av välstånd. Per Bolunds bidrag var en plastpåse-skatt (SVT 19/6), trots att han vet att tiden för sådana marginallösningar är förbi. Vad det är hög tid att diskutera är hur vi skapar incitament att bygga välstånd genom att arbeta istället för att tära på planeten – det vill säga, en genomgripande skatteväxling från skatt på arbete till skatt på mark.

Enligt ekonomisk teori är våra tre grundläggande produktionsfaktorer: arbete, mark och kapital mer eller mindre utbytbara. Det innebär att en skattemodell som vår, baserad på inkomstskatt, skapar starka incitament att ersätta arbete med kapital, särskilt i form av ny teknologi. Det har flera positiva effekter men väcker också oro för framtidens arbetstillfällen. Modellen bidrar även kraftigt till att arbete ersätts med mark, i betydelsen naturresurser. Därmed premierar den transporter liksom råvarutärande förbrukningsvaror framför arbetskrävande kvalitetsvaror. Effekten är tydlig när vi besöker H&M eller IKEA och ser kontrasten mellan de många varorna och de få anställda.

              I ett hållbarhetsperspektiv är detta en katastrof och vi inser alla det bakvända i en modell där det är billigt att skaffa sig saker men dyrt att få hjälp av människor. En skatteväxling från arbete till mark skulle vända incitamenten. Enkelt uttryckt skulle det löna sig att tillverka hållbara saker eftersom råvaror vore dyra och att laga dem när de går sönder eftersom arbetskraft vore billig. Det skulle även ge en stor boost till hela tjänstesektorn där människor tar hand om människor, inte minst i offentlig sektor. Eftersom tid inte på samma sätt vore pengar skulle det även kunna minska stressen i arbetslivet. Utrymmet för ytterligare en lärare, sjuksyster eller polis skulle växa påtagligt.

              Men en skatteväxling av detta slag skulle även ha stor positiv inverkan på social och ekonomisk hållbarhet. Mark handlar inte bara om de råvaror vi kan utvinna ur den, utan även om markytan i sig, vilken vi använder för att bygga bostäder, fabriker och högskolor. Mark i denna mening har närmast försvunnit ur ekonomiskt tänkande eftersom den med industrialiseringen tycktes höra till en föråldrad jordbruksekonomi. Detta är ett allvarligt misstag eftersom mark i dagens urbaniserade ekonomi, där ”läge” (”location, location, location”) är avgörande för de flesta affärsverksamheter, mer än någonsin är en central produktionsfaktor.

När ekonomin växer ökar därför efterfrågan på mark liksom andra produktionsfaktorer, särskilt i goda lägen. I stigande konjunktur bidrar dessa prisökningar till höjda produktionskostnader, vilket med tiden bromsar tillväxten. Här skapas samtidigt incitament till markspekulation, vilket snabbar på denna process, dels genom att efterfrågan på mark ökar, dels genom att tillgången på mark minskar när den spekulativt ”hålls på” i väntan på bättre avkastning. Förloppet förstärks av att vi inte har en direkt fastighetsskatt, vilket närmast är en invit till markspekulation. Tillsammans bidrar detta till instabilitet och återkommande ekonomiska kriser.

Över tid leder det även till en radikal omfördelning av välstånd från dem som hyr mark (till exempel genom sitt boende) till dem som äger mark. Denna omfördelning diskuteras sällan eftersom vi är dåliga på att både mäta och analysera markvärden. Det är emellertid obestridligt att markvärdena i Sverige, generellt sett, har ökat oerhört under mycket lång tid beroende på framför allt två saker, dels en växande ekonomi och därmed ökad efterfrågan på mark, dels offentliga investeringar i teknisk och social infrastruktur som vägar, kollektivtrafik och sjukhus. Märkligt nog betalas dessa investeringar genom skatt på arbete medan marken, vars värde ökar med investeringarna, förblir obeskattad trots att markägarna inte bidragit till värdestegringen.

Eftersom läget är avgörande för markens värde innebär detta även en geografisk omfördelning från landsbygd till storstäder och från ytterstad till innerstad – arbete i periferin höjer markvärden i centrum. Vi ser då hur denna process även är medskapare till det landskap av utanförskap som varit motorn i den sociala oro och det politiska missnöje vi kan se både i Sverige och andra länder.

              Vi kan alltså knyta flera av dagens stora sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar till det faktum att mark är lågt beskattad. Det driver på en miljöbelastande råvarukonsumtion, det skapar instabilitet i ekonomin och det bygger sociala barriärer genom land och stad. Höjd fastighetsskatt är inte populärt men det vi förespråkar här är något annat, en skatteväxling där höjd markskatt motsvaras av sänkt inkomstskatt med en serie goda effekter för individer, samhälle och miljö.

              Det är dessutom viktigt att här göra skillnad på fastighetsskatt och markskatt. Ett fastighetsvärde omfattar både fastighetens markvärde och det som kallas markförbättringar, till exempel byggnader. En enskild markägare kan bidra till värdet på sin fastighet genom markförbättringar, men bidrar inte till markvärdet. Markvärdet är som vi sett en kollektiv samhällseffekt som dels beror på ekonomin som helhet i den stad eller landsända där marken ligger, dels på offentliga investeringar som påverkar markens värde på dessa platser, exempelvis vägar och sjukhus.

              Vad vi talar om här är skatt på markvärdestegringar, inte på markförbättringar. Vi menar att det är rimligare att beskatta markägare som får stora värdestegringar utan insats istället för arbetande som skapar dessa värdestegringar men som inte får del av dem. Om denna bakvända beskattning dessutom bidrar till strukturell miljöbelastning, ekonomisk instabilitet och social orättvisa som undergräver tilliten i samhället, är det tid att tänka om.

              Den viktiga insikten här är att markvärdesstegringar i en god ekonomi som den svenska över tid är oerhört stora och därmed ger utrymme för mycket omfattande skattesänkningar på arbete, även om exakta belopp kan vara svåra att ange. En sådan skatteväxling är moraliskt svår att ifrågasätta eftersom det som beskattas inte är värden som skapats av enskilda individer utan av samhället kollektivt. Den är även ekonomiskt sund, eftersom den beskattar improduktiv och skadlig verksamhet som passivt ägande och spekulation istället för produktiv verksamhet som arbete.

              En skatteväxling av detta slag handlar om grundläggande förändringar av samhällsekonomin varför vi behöver göra noggranna analyser för att hitta rätt utformning, men vi talar äntligen om en åtgärd som till skillnad från det mesta i dagens diskussion går rakt på problemets kärna, nämligen att dagens skattemodell låser fast oss i en ohållbar relation till vår miljö.

              Under året har vi sett stora omvälvningar i det politiska landskapet samtidigt som samhällets utmaningar snabbt vuxit. I bästa fall gör denna politiska rörlighet det möjligt att tänka nytt. Vad vi behöver är politiker som i ekonomiska frågor talar utifrån en position som inte bara tar ställning för arbetet (som socialismen) eller för det fria kapitalet (som liberalismen) utan även för marken; en position som fullt ut erkänner att vi delar vårt öde med vår planet.

bottom of page