Vi måste sluta reducera staden till områden

Svenska Dagbladet, (Debattsidan), 15 juni 2023

Lars Marcus

Vi måste sluta reducera staden till områden 2023 06 14.pdf

Download PDF • 100KB

Vår förmåga att påverka saker beror på vad vi vet om dem. Men vad vi vet om saker beror i sin tur på hur vi beskriver dem. Idag beskriver forskningen städer som en serie separata områden där vi samlar data, som boendes inkomst, utbildning eller etnicitet, för att förstå segregationen. Men dessa områden är statistiska konstruktioner som inte fångar hur städer egentligen fungerar. Vi bör därför fråga oss vad vi egentligen vet om segregationen, men även vad olika åtgärder bygger på.

Rapporten ”Bostadsområdets betydelse för brottslighet och barns möjligheter” som presenterades på den här sidan 14 juni föreslår konkreta åtgärder för att förbättra framtidsutsikten för barn i utsatta områden, baserat just på statistiska analyser av områden. Det finns ingen orsak att ifrågasätta den goda viljan hos dessa författare men deras områdesbaserade beskrivningar leder till märkliga förslag.

Först vill jag ge en alternativ beskrivning av städer som ger oss annan kunskap om segregationen och som leder till andra åtgärder. Den stad där människor verkligen lever är inte en serie isolerade områden utan en mängd platser med varierande närhet till varandra mellan vilka vi ständigt rör oss. Denna varierande närhet till resten av staden bestäms av hur staden är byggd, särskilt vilken struktur det kontinuerliga stadsrummet har eftersom det är det vi rör oss genom.

För att illustrera. I Göteborg är Brunnsparken den plats som har störst närhet till resten av staden. Det gör att fler människor rör sig över den platsen än någon annanstans i staden. Denna unika närhet gör också att de som rör sig där kommer från fler platser än någon annanstans. Det ger upphov till en offentlighet av storstadskaraktär – Göteborg blir aldrig större än här.

Förflyttar vi oss till Järntorget har vi fortfarande stor närhet till resten av staden men den är mindre än vid Brunnsparken, vilket gör att ett urval sker. Färre rör sig på torget och de kommer inte längre från hela Göteborg – vi är i en lite mindre stad. Vid Mariaplan har urvalet gått längre; där är betydligt färre i rörelse och offentligheten är lokal – här är Göteborg närmast en småstad.

För segregationen betyder det att man på Mariaplan främst möter likar, på Järntorget även andra och i Brunnsparken hela staden. På det sättet bidrar städer till en kontinuerlig integrationsprocess när vi rör oss igenom dem. Men om vi beskriver städer som en serie isolerade områden missar vi detta och förstår inte att problemet inte är områdena i sig utan sambanden mellan dem.

Förslagen i rapporten blir därför märkliga. Det första är att familjer ska få hjälp att flytta ut från utsatta områden. Men att barnfamiljer flyttar gör knappast dessa områden mindre utsatta; vilka är det man menar kan bo kvar och vilka är det som ska flytta in? Problemet är snarare bristande närhet till andra platser så att genomströmningen är liten och gör att vissa grupper lätt dominerar.

Nästa förslag är att stärka arbetsmarknad och skola i dessa områden. Men dessa områden har ofta karaktären av småstäder i periferin som dras med typiska glesbygdsproblem som minskad kommunal och kommersiell service, där det är erkänt svårt att utveckla lokala arbetsmarknader. Närheten till resten av staden och därmed större och mer diversifierade arbetsmarknader är därför avgörande.

Det tredje är att öka närvaron av områdespoliser men de stora avstånden mellan och inom dessa områden gör det kostsamt att få till en tillräcklig närvaro för att bygga förtroende och trygghet. Återigen skulle större närhet snabbt bidra till ökad polistäthet, liksom ökad tillgänglighet till viktiga mötesplatser som fritidsgårdar, idrottsplatser och bibliotek.

Fjärde förslaget vänder sig snarast till forskningen, där man pekar på de metodproblem som är förknippade med att studera områdeseffekter. Här menar jag att det just är fiktionen om städer som en serie isolerade områden man behöver överge och istället beskriva städer som de system av platser de faktiskt är. Det skulle leda till ny och bättre kunskap liksom effektivare åtgärder.