Magasin för modern arkitektur (MAMA), nr 10, 1995. Lars Marcus
Vad är det som skiljer stad från land? Om man slår upp ordet land i en ordbok beskrivs det med ord som område och territorium, ordet stad ges på motsvarande sätt betydelsen plats eller ställe. Rent geometriskt skulle en stad alltså kunna beskrivas som en punkt till skillnad från land, vilket är en yta. Vilken är då den bakomliggande kraften som försöker komprimera ett liv som förs utspritt på en yta till ett koncentrerat till en punkt? Om vi bortser från alla politiska och sociala motiv och enbart ser till de fundamentalt ekonomiska kan vi ana olika principer för överlevnad i staden respektive på landet.
Människor som lever på landet lever i det närmaste bokstavligen just av landet. De grödor de kan skörda ur det och de djur de lyckas föda upp på det är själva förutsättningen för deras överlevnad. Ju större arealer brukbart land desto större möjligheter att överleva, och när överlevnaden är säkrad innebär större arealer land större rikedom och välstånd. Därför kan man kanske, i renodlade ekonomiska eller snarare hushållningstermer, karakterisera livet på landet som viljan till utsträckning.
Människor i staden har helt andra förutsättningar för sin överlevnad. I staden lever man inte av landet utan av utbyte av varor och tjänster med andra människor. Vi kan förenklat säga att man lever av andra människor. Därav följer att ju närmare jag kan komma så många som möjligt av mina medmänniskor, desto större är chansen att få avsättning för mina varor och tjänster. Ju mindre land mellan mig och andra, desto större chans att överleva, och när överlevnaden är säkrad, att samla rikedom och välstånd. I direkt motsats till situationen på landet innebär utsträckning i staden ett hinder för överlevnaden. Därmed skulle man kunna karakterisera livet i staden som viljan till koncentration.
En fråga kvarstår dock: Hur ser koncentration ut i masskommunikationens och det elektroniska rummets tidsålder? Vi säger att den moderna staden har exploderat och uppnått en mindre tät eller koncentrerad form. Men detta är både sant och inte sant. Vi måste tänka i nya geometrier för att se hur den moderna staden i och för sig är glesare men också betydligt mer koncentrerad än den tidigare. I den moderna staden är nämligen flera nivåer av rumsligheter aktiva samtidigt. Vi lever fortfarande av andra människor men för att öka möjligheterna att komma i kontakt med dessa, fortfarande för att utbyta varor och tjänster, har vi uppfunnit kommunikationsmedel som ökar dessa möjligheter. Men vi ger oss då in i en värld med flera parallella rumsdefinitioner.
Genom nya transportmedel: bil, tåg, flyg, krymper vi rummet och får olika platser att befinna sig närmare varandra; koncentrationen ökar. Genom nya elektroniska kommunikationsmedel: telefon, fax, datorer, krymper rummet än mer och koncentrationen ökar dramatiskt - varje telefon har potentialen att stå i omedelbar kontakt med varje annan telefon. Detta är inget problem så länge man befinner sig inom varje rumstyps logik. Svårigheterna uppstår i mötena dem emellan eller när man betraktar en typ av rum ur perspektivet av ett annat. När en vanlig stadsgata korsas av en motorled uppstår en konflikt mellan rum med olika definitioner, liksom när någon promenerar på samma gata och i sin skenbara ensamhet samtalar genom sin mobiltelefon. Vi reagerar olika på konflikterna: i det första fallet blir vi kanske irriterade och i det senare roade, men det i grund och botten obegripliga mötet mellan olika typer av rum kvarstår.
Den geometri som förmår beskriva denna paradox är vecket. Vi kan säga att den som talar i sin telefon samtidigt som han promenerar på en gata befinner sig i två geometrier samtidigt. Med sin kropp följer han veckets fulla sträckning men i sitt samtal utnyttjar han den genväg som uppstår där veckets början och slut möter varandra. Ett avstånd som för hans kropp är avsevärt blir för hans samtal obefintligt.
Tack vare veckens geometri förmår våra städer idag samtidigt vara både glesare och tätare än tidigare. Men fortfarande är det viljan till koncentration som orsakat de moderna städernas form. Genom ett oerhört ökat behov av kontakter mellan människor, för vår överlevnad och strävan efter ökat välstånd, uppstår en mycket förhöjd kommunikationsfrekvens, en oerhörd koncentration av möten. Denna koncentration är möjlig i det ytknappa elektroniska rummet men kräver ansenlig plats när dess aktörer tvingas förflytta sig kroppsligen i ett fysiskt rum. Därav den veckade geometri som karakteriserar den moderna staden och ger utrymme för olika rumsdefinitioners parallella existenser.