top of page

Posts   Themes    Archive

Hanok

Magasin för modern arkitektur (MAMA), nr 10 1995.

Lars Marcus



I Första Mosebokens fjärde kapitel, kan man läsa om Kains mord på sin bror Abel, hur detta väcker Guds vrede och hur Kain förvisas och slår sig ned i landet Nod, öster om Eden. Det här är en historia som naturligtvis kan tolkas på många sätt. Ett är att i den se en fantastisk snabbresumé av människosläktets historia. För vad får vi veta mer om Kain och Abel? Jo, att Abel var en fåraherde och Kain en åkerman. Kains mord på sin broder Abel skulle därför kunna vara ett sätt att beskriva hur den bofasta jordbrukskulturen ersätter den äldre nomadkulturen. Människan är inte längre ute på en ständig vandring utan blir platsbunden. Men mordet väcker som sagt Guds vrede och Kain förvisas från åkerjorden med orden: “ostadig och flyktig skall du bliva på jorden”.

         Men med dessa ord tycks inte Gud ha menat att Kain åter skulle vara hänvisad till det nomadiserade liv hans bror levt. Förvisningen är djupare än så. När Kain lämnar jorden och åkermarken, bryter han också med traditionen av ett liv på naturens villkor; han tar ytterligare ett steg i människans utvecklingshistoria; han flyttar öster om Eden för att där bygga en stad. Staden uppkallar han efter den son som hans hustru snart föder, Hanok. Människan har därmed tagit steget in i stadskulturen. I några få stycken lyckas alltså Första Moseboken berätta denna fundamentala historia om människan och med namnen Abel, Kain och Hanok, ge oss symboliska namn för människans kanske tre viktigaste boformer och steg i sin kulturhistoria. Men poängen tycks vara att med det sista steget passerar människan från en gudagiven värld, naturen, in i en människoskapad värld, arkitekturen, eller uttryckt med andra ord, från en religiös värld in i en politisk värld - och ostadig och flyktig skall hon därefter bliva på jorden.

bottom of page