top of page

Posts   Themes    Archive

Satsa på Göteborgs gator för att få attraktiva hus

Göteborgsposten (Kultur), 28 oktober 2016

Lars Marcus



Allt oftare hör vi att lösningen på kommande utmaningar kring integration, framtidens jobb och ekologisk hållbarhet är kopplad till hur vi utformar framtidens städer. Det ställer höga krav på stadsbyggandet och frågan är om kunskapen är på plats. Idag framstår det som om antalet våningar på enskilda byggnader, enkla mått på täthet och argument för och emot den vaga idén om kvartersstad, avgör stadens framtid. Ingen annan central samhällsfråga rannsakas med så enkla begrepp.

         Den mest tongivande frågan i stadsbyggnadsdebatten är den om täthet. Men städers attraktionskraft ligger knappast i att man där har förmånen att bo ovanpå varandra. Den täta bebyggelsen är snarare en effekt av det som är stadens egentliga attraktion, nämligen närhet – närhet till andra människor och deras många verksamheter. Och närhet handlar inte så mycket om höga hus som om korta avstånd. För att bygga bra städer är det därför inte husen utan gatunätet vi behöver titta på; det som tillgängliggör husen. Höga hus bidrar inte självklart till mer liv på gator och torg. Det avgörande är i vilken grad gator och andra stråk skapar närhet i en sådan tät bebyggelse. De täthetsmått vi ser i debatten idag mäter hur mycket en exploatör får bebygga en viss tomt och brukar kallas exploateringstal. En exploatör i lägen med stor närhet till andra viktiga platser i staden önskar förstås högre exploatering. Närheten driver tätheten; genom att skapa närhet kan staden skapa investeringsvilja. 

         Stadsbyggande kan summeras som konsten att bygga läge – bara vi kommer ihåg att goda lägen kan handla om annat än störst närhet till centrum; även avskilda lägen kan utgöra en kvalitet. Kvaliteten hos en viss plats handlar inte bara om vad man finner på platsen utan i hög grad om platsens relation till andra platser och stadsdelar. Staden är ett system och det viktiga i alla system är flödet; i staden handlar detta flöde om människor. Stadsbyggandet är därför inne på fel spår när det sysselsatt sig med varje plats för sig, och inte bevakat sambanden platserna emellan. Vi ser effekterna av detta när vissa platser främst befolkas av personer från den närmaste omgivningen, medan andra även besöks av människor långväga ifrån. Läget bestämmer flödet genom platsen. Järntorget upplevs exempelvis som betydligt centralare än Otterhällan trots sitt större avstånd till centrum. Genom att förändra sambanden i staden kan vi förändra platsers och byggnaders läge utan att flytta på dessa i sig. Platser eller stadsdelar även relativt långt från centrum kan bli ganska centrala och platser nära centrum mer avskilda.

         I en växande stad kan stadsdelar som tidigare varit perifera efter hand blir mer centralt belägna och då utsättas för exploateringstryck – Kvillebäcken är ett exempel. Effekten kan bli att mer betalningsstarka grupper tränger ut mer betalningssvaga i attraktiva lägen. Det beskrivs ofta som en process begränsad till en viss stadsdel, men som vi sett är staden ett system varför det är viktigt att fråga sig vad som samtidigt händer i andra stadsdelar: Varje bostadstillskott i ytterstaden gör Kvillebäcken mer centralt belägen eftersom en större andel av Göteborg då återfinns i ytterstaden. Det ökar trycket på Kvillebäcken och andra stadsdelar i halvcentrala lägen. I en växande stad förändras alltså även befintliga stadsdelars läge.

         Stadsbyggande kan skapa både attraktiva lägen, närhet och till och med centralitet; både Korsvägen och Linnéplatsen var en gång perifera platser i Göteborg som genom stadsbyggande tillgängliggjordes och fördes närmare centrum. Idag står vi inför möjligheten att med bättre samband genom Frihamnen flytta Backaplan närmare centrum, något som även skulle föra norra ytterstaden närmare centrum. Rätt utfört är alltså en investering i Frihamnen även en investering i Biskopsgården. Missar vi detta får vi andra effekter, exempelvis ett gentrifieringstryck på Ringön. Läge är alltså inte något givet eller bestående över tid utan något vi genom stadsbyggande kan skapa och förändra.

         Här börjar vi ana de oerhörda värden som stadsbyggandet ger upphov till. Det landskap av lägen som en stad utgör ett spatialt kapital som motsvarar ett närmast ofattbart värde. Läge kan skapas eller förspillas med några pennstreck på en plankarta, men det är dessa pennstreck som skapar de fastighetsvärden vår samhällsekonomi ytterst vilar på. Det är ett kraftfullt argument för att den offentliga planeringen både kan och behöver ta initiativet i stadsutvecklingen.

bottom of page