Magasin för modern arkitektur (MAMA), nr 10, 1995.
Lars Marcus, Anna Stalteri
Egyptiern Athenaios berättar i sitt “lärda gästabud”, Deipnosophistae, om invånarna i Sybaris (dessa var som bekant njutningslystna) att de var så måna om sin nattsömn att de inte tillät några som helst bullersamma hantverk inom stadens centrala område.[1] En arkeologisk undersökning av lokaliseringen av keramikverkstäder i detta område visar att Athenaios uppgift stämmer väl överens med de faktiska förhållandena i Sybaris under antiken – bara en enda verkstad har påträffats vid utgrävningarna av staden.[2] Denna verkstad, där man tillverkade votivvaser i miniatyr, befann sig inom ett perifert beläget kvarter och bör därför inte ha varit störande för staden invånare. Vi ser helt enkelt ett exempel på hur tanken om separering av stadens verksamheter och zonering av stadens områden, som föddes redan i de första städerna i Mesopotamien, återfinns i de grekiska kolonistäderna. Det märkliga är att det som senare utvecklade sig till kanske den viktigaste kritiken mot zonplaneringen, också tycks ha varit en av dess första orsaker; skapandet av sovstäder.
[1] Athenaios, Deipnosophistae, Loeb Classical Library, London 1970-71.
[2] Anna Stalteri, Tillverkningsugnar i Magna Graecia - översikt och analys, Antikens kultur och samhällsliv, Stockholms universitet 1992.